Att ta utdelning från ett litet aktiebolag är en viktig möjlighet för aktieägare att få avkastning på sitt kapital, men det kräver noggrann planering för att optimera skatteutfallet. Utdelning deklareras på K10-blanketten, som används för att beräkna det så kallade gränsbeloppet – det belopp som kan beskattas till en lägre skattesats (vanligen 20 %) inom det så kallade 3:12-regelverket. För att maximera skattefördelarna behöver ägaren ta hänsyn till både lön och utdelning samt välja mellan två regelverk: lönebaserad utdelning (huvudregeln) och schablonregeln. Dessa regelverk styr hur stort gränsbelopp som kan beräknas och därmed hur mycket utdelning som kan tas ut till förmånlig beskattning. Valet mellan dem beror på bolagets lönesumma, ägarens lön och den totala strategin för att minimera skatten. Genom att planera lön och utdelning kan ägaren undvika onödig hög beskattning, såsom statlig inkomstskatt på lön eller utdelning över gränsbeloppet, som beskattas som inkomst av tjänst (upp till ca 52 %). Denna text ger en översikt över de två regelverken – lönebaserad utdelning och schablonregeln – för att hjälpa aktieägare att fatta välgrundade beslut. Båda metoderna har sina fördelar och begränsningar, och valet påverkas av faktorer som bolagets storlek, löneutbetalningar och ägarens långsiktiga ekonomiska mål. Att förstå dessa regelverk är avgörande för att optimera den skattemässiga situationen och säkerställa att utdelningen hanteras på ett effektivt sätt.
Lönebaserad utdelning (huvudregeln)
Lönebaserad utdelning, även kallad huvudregeln, är en metod för att beräkna gränsbeloppet baserat på lönesummor i bolaget och eventuella dotterbolag. Denna regel är fördelaktig för aktiebolag som betalar ut betydande löner, särskilt om ägaren själv tar ut en tillräckligt hög lön. För att använda huvudregeln krävs att bolaget eller dess dotterbolag under beskattningsåret har betalat ut löner som uppfyller vissa krav. Ägaren måste ta ut en lön som minst motsvarar det lägsta av 6 inkomstbasbelopp (IBB) plus 5 % av bolagets totala lönesumma, eller 9,6 IBB (för 2025 är 1 IBB ca 80 800 kr). Om dessa villkor uppfylls får ägaren beräkna gränsbeloppet som 50 % av bolagets totala lönesumma, vilket kan ge ett betydande utrymme för låg beskattning.
Exempelvis, om bolaget har en lönesumma på 2 000 000 kr och ägaren tar ut en lön på minst 565 600 kr (6 IBB + 5 % av 2 000 000 kr), kan gränsbeloppet bli 1 000 000 kr (50 % av lönesumman). Utdelning inom detta belopp beskattas med 20 %, medan utdelning över gränsbeloppet beskattas som inkomst av tjänst. Huvudregeln är särskilt fördelaktig för bolag med många anställda eller höga lönesummor, eftersom gränsbeloppet då blir större. Det är dock viktigt att planera lönen noga, eftersom otillräcklig egen lön kan diskvalificera ägaren från att använda huvudregeln. En annan fördel är att ägaren kan spara outnyttjat gränsbelopp till framtida år, med en årlig uppräkning baserad på statslåneräntan plus 3 %. Detta ger flexibilitet för långsiktig planering. Nackdelen är att regelverket är komplext och kräver att bolaget har en stabil lönesumma, vilket kan vara svårt för mindre bolag med få anställda. Med rätt egen lön blir huvudregeln något bättre än schablonregeln. Låt Aktiebolagstjänst hjälpa dig för bästa skatteplanering, maila till leif@ab så tar vi en kostnadsfri diskussion om hur du bäst planerar skatten för dig och ditt företag.
Utdelning enligt schablonregeln
Schablonregeln är en enklare metod för att beräkna gränsbeloppet och är särskilt lämplig för mindre aktiebolag där lönesummorna är låga eller där ägaren inte tar ut tillräckligt hög lön. Enligt denna regel fastställs gränsbeloppet till ett schablonbelopp som baseras på 2,75 inkomstbasbelopp (IBB) per år för varje ägare som äger kvalificerade andelar i bolaget. För 2025 innebär detta ett gränsbelopp på cirka 222 200 kr (2,75 × 80 800 kr). Detta belopp kan tas ut som utdelning och beskattas med 20 %, medan utdelning över schablonbeloppet beskattas som inkomst av tjänst.
Schablonregeln kräver ingen specifik lönesumma eller att ägaren tar ut en viss lön, vilket gör den enkel att tillämpa. Den är därför attraktiv för ägare av små bolag eller de som inte vill eller kan ta ut en hög lön. Nackdelen är att gränsbeloppet är betydligt lägre än vad som ofta kan uppnås med huvudregeln, särskilt i bolag med stora lönesummor. Precis som med huvudregeln kan outnyttjat gränsbelopp sparas till framtida år med en årlig uppräkning. Schablonregeln är också mindre beroende av bolagets ekonomiska struktur, vilket gör den mindre administrativt krävande. Ägare bör dock vara medvetna om att valet av schablonregeln kan begränsa möjligheten att utnyttja bolagets fulla potential för skatteplanering, särskilt om bolaget växer eller lönesummorna ökar över tid. Därför är det viktigt att jämföra båda regelverken varje år för att säkerställa att den mest fördelaktiga metoden används. Är man delägare i flera bolag kan schablonregelverket bara användas i ett bolag medan löneregeln kan användas i flera bolag. Kanske kan du genom en liten lönehöjning använda den mer fördelaktiga huvudregeln. Låt Aktiebolagstjänst hjälpa dig att planera din och bolagets skatt. Maila till leif@ab så tar vi en kostnadsfri diskussion om hur du bäst planerar skatten för dig och ditt företag.